onsdag 15 oktober 2008

Generation fett

Satt och tittade på Generation fett på 3:an och det handlade om en enorm kvinna på 285 kg som satt och berättade hur hon går upp på nätterna och äter 3 burkar pasta med köttfärssås för att bli ännu större. Hon gjorde allt (eller snarare så lite som möjligt förutom att äta) för att nå sin drömvikt som var på över 400 kg.

Skulle vilja säga så mycket om allt hon sa men blir så matt. Det värsta är att jag känner att jag blir äcklad av henne. Jag vill inte bli äcklad av människor och brukar försöka tänka mig in i deras situation men den här människan var bara för mycket.

Hennes son på 12 år passar upp på henne hela tiden och tar även merparten av allt arbete med sin lillasyster på 1½ år. De flesta missbrukare som jag hört och läst om brukar i alla fall ha en bild av hur deras missbruk går ut över familjerna men orkar/kan inte ändra sig ändå. Den insikten verkade denna mäniska sakna helt. Den här kvinnan såg bara till sig själv. Hela tiden och gärna blandat med lite sex (som hon inte hade en aning om hur hennes dominante man fixade eftersom hon "bara ligger där").

Najs bajs.


Bilden, som är ifrån Aftonbladet är ifrån en fotografering där hennes man tar bilder för att fler (män)iskor ska få ta del av "hans heta bil som bara han får köra".
Blir nog sallad till lunch för mig i morgon.

2 kommentarer:

Beas blogg sa...

jag tror att Donna är mycket olycklig. Det såg ut som hon tvingade sig själv til att ställa upp på det där halv nakna bilderna i leran. Hennes pojkvän verkar verkligen inte vara bra för henne hur han uppmuntrade henne att bli ännu tjockare. Kände mig lite beklämd efter att ha sett detta. Hon är ju ett freak eller en sensation som perversa dårar fyller sitt lystmäte med.

lillsyster sa...

Jag tror också att Donna är en olycklig människa. Att hennes man uppmuntrar henne att äta och är både en "feeder" och dominant är i mina ögon en form av misshandel.

Hemskt!

Men det var ingen som _tvingade_ i henne maten och även om hon lever i ett destruktivt förhållande så har hon ändå sitt liv och (framförallt) sina barns liv att ta hänsyn till.