Sol och värme och doften av svinskit

Här i Enhörna finns det inga kor. Hästar finns det lite överallt till nöje för ridsugna barn och andra hästtokar. Dessutom finns det grisar här. Att det finns ett griseri är någonting som man blir ytterst medveten om så här på våren. Grisbonden måste ha sparat bajs i ett helt år för att nu på våren löpa fullständigt amok med gödselspridaren.

Jag förstår att det måste vara rena mumman för åkrarna att bli nedsprejade med skit men det är banne mig ingen mumma för näsan. Det luktar så det smakar i munnen. I kväll äter vi inte grillat här hemma.

Musen som kom undan

Findus kom hem med en liten mus idag. När han på katters vis släppte iväg musen för att leka med den kom Sessan störtande och skulle hjälpa Findus fånga in den lille rymmaren. Det gick sådär. Med Sessans klumpiga tassar som skydd från Findus kunde musen smita in i en spricka i vår utemur.

Findus insåg tämligen omgående att musen var förlorad och gick småsur iväg en bit men Sessan ville inte ge upp i första taget och jag trodde ett tag att hon skulle försöka gräva sig in i muren. Till slut fick hon dock ge sig så nu har jag en skadad mus som ligger i muren och förmodligen snart kommer att dö och därmed sprida en doft av smultron omkring sig....

Två mindre stolta jägare....

Du stör mig

I morse när jag skulle väcka yngsta dottern bad hon mig gå. Eftersom hon alltid brukar vara kramig på morgonen hajjade jag till och var tvungen att försäkra mig om att jag hört rätt.

- Vill du att jag ska gå?
- Ja, du stör mig.

Trots hennes första attityd dröjde det säkert 45 minuter innan jag förstod att hon inte mådde bra så jag förberdde mig som vanligt på att gå till jobbet och skjutsa henne och storasyster till skolan. Till slut trillade poletten ner, yngsta dottern är sjuk och måste vara hemma.

Självklart hade sambon redan hunnit iväg, så det blev inte direkt någon diskussion om vem som skulle vara hemma med henne :-/ Så nu sitter jag här, färdigklädd och färdigfixad för jobbet men hemma med en hängig dotter som knappt verkar palla att titta på TV.

Stelbent byråkrati!

Jag blir så jäkla less när jag läser om Tyra i Expressen! Tyras syster Leia dog för nio månader sedan och Tyras kompisar på förskolan har blivit en stor hjälp för henne att kunna vara glad igen. Nu till hösten kan hon inte få plats på samma skola som hennes kamrater eftersom hon bor i en annan kommundel och därför hör till en annan skola.

I vanliga fall förstår jag till fullo om man måste säga nej till vissa barn av utrymmesskäl men när barnet har intyg från en barnpsykolog om vikten av tryggheten i kompisgänget så måste man som rektor banne mig lyssna! Jag är helt övertygad om att i vanliga fall hittar ett barn snabbt nya kompisar och finner sig till rätta ganska fort men att ett barn som nyligen förlorat sin lillasyster på ett fruktansvärt sätt mindre än ett år senare även ska behöva förlora sina kompisar tycker jag är fruktansvärt!

Jädra byråkter som bara ser till regler och förordningar och inte till människan. OM rektorn på den här skolan skulle vilja så är jag övertygad om att hon skulle kunna hitta en väg till att Tyra skulle kunna få vara trygg med sina kompisar även nu i höst.

Ledigheten över...

I morgon börjar allvaret igen efter att ha varit hemma i en vecka. Surt sa räven. Varje gång som jag har varit ledig längre än en helg så får jag ångest av att börja jobba igen. Egentligen tycker jag mitt jobb är helt ok men det går snabbt och är lätt att vänja sig vid att vara hemma.

Så här sista dagen av ledigheten har jag och sambon sysselsatt oss med att såga och klyva ved igen. Barnen har lekt med några barn här i området som de inte sett på nästan ett år. De första två minuterna är de lite blyga för varandra sedan sätter de igång med att leka och vill aldrig sluta.

Nästa helg har systeryster och jag pratat om att gå ut på Torekällberget i Södertälje och festa lite. Det är lite Jurassic park varning över det stället (så med andra ord passar vi bra där) och det ska bli kul att komma ut med henne och bli lite full och odräglig ;-)