Morgonrutiner som svajjar

I morse var jag som vanligt stressad. Hur tusan det går till fattar jag inte. Jag går upp drygt 1 ½ timme innan jag måste åka och även om jag måste göra i ordning barnen innan jag sticker så borde det vara gott om tid. Hur som. Stressad var jag och befallningarna till barnen var kortfattade.

"Borsta håret."
"Har ni borstat tänderna?"
"Stäng av TV:n"
"Packa läxmapparna."
"Klä på er ytterkläderna"

Värsta häxan surtant. I morse stod jag dessutom i köket med äldsta dotterns nya stövlar och skulle märka dem i sista sekunden innan det var dags för att åka, redan ett par minuter sen. Då, av någon anledning som jag inte alls kan förstå, börjar barnen leka någon klappramsa. *PANG* säger det och så har äldsta dottern slagit ner min kaffekopp. Ner på golvet. I min väska.

I min väska förvarade jag då: min kalender (livsviktig), plånbok (tja, rätt viktig den också), viktiga papper (säger sig självt...) och nu också en kopp kaffe, utan kopp.

JÄ***R!!! Upp och ner med väskan på golvet, ut med allt viktigt och börja torka. Barnen grät och torkade mina saker, själv for jag som ett jehu, svor och försökte torka golvet så gott det gick.
(Varför hittar man aldrig moppen när man behöver den, jag menar, på hur många ställen kan man förvara en mopp egentligen?)

I morse var jag lite sen till jobbet, med mig hade jag två nytröstade barn och en HH ryggsäck.