Findus

Vi har en katt i familjen. Han är väldigt älskad och omtyckt av alla. Inte bara av oss i familjen utan även av hela grannskapet - såvitt vi vet. Han går lika hemtamt in hos grannarna som hos oss och vi får ofta höra glada tillrop som "Findus var här idag, han fick lite skagenröra av oss" eller "Findus ville så gärna ha något så vi gav honom lite älgfile". Jag tror ibland att Findus äter bättre mat än vad vi andra i familjen gör.

Det enda problemet med Findus kändisskap och hans matvanor är att han har blivit något kräsen med den mat vi bjuder på här hemma. Torrfoder smakar liksom inte lika gott efter att han har vant gomen med skagenröra, älgfile, makrillfiler, fläskfile och allt annat som han äter om dagarna. Och helt ärligt, vem kan klandra honom? Men Findus har sitt eget lilla sätt att klaga på oss när han är missnöjd med maten.

Nu på morgonen kom han instrosande här hemma, gick fram till sin matplats och nosade och bestämde sig för att det inte dög. Efter det hoppade han upp på en bänk och lade sig bakom en låda med prylar som vi har står där, han låtsas sträcka lite på sig så att han liksom "råkar" putta på lådan så att den börjar vippa lite, närmare och närmare kanten. Det var bara mattes ursnabba rusning (ja, på ett par steg i alla fall) som räddade lådan från att rasa ner på golvet.

När effekten således uteblev här letade han upp ett av barnens gosedjur som fick sig en omgång, tyvärr för honom tyckte barnen bara att det var gulligt. De tyckte att det såg ut som att han låg och kramade gosehunden och valde att inte titta på hans utspärrade klor eller hans vassa tänder.

Nu blev det jobbigt för Findus, hur skulle han protestera mot orättvisorna i vårt hem så att vi faktiskt blev lidande? Då kom han på det, äldsta dotterns rum! Där inne kan han vara säker på att hitta något sätt att skapa problem. Han hade väl inte mer än tänkt den tanken färdigt innan han obemärkt lyckades strosa in i hennes rum. Ungefär 5 sekunder senare hördes det en duns därinnefrån följt av en massa rullande. Äldsta dotterns skrik kom en nanosekunde efteråt. Kattskrället hade lyckats hitta hennes pärllåda, där pärlorna ligger noggrant sorterade efter färg, form och storlek och helt enkelt puttat ner den på golvet...

Nu ligger han, rätt nöjd med sig själv ser det ut som, och sover mitt på vardagsrumsgolvet. Vi är straffade och han kan äntligen slappna av.