tisdag 22 juli 2008

Satellitspionera - nej tack.

Jag kan förstå om man vill utsrusta sitt barn med GPS- sändare om man är så känd som paret Beckham eller bor på fjället eller kanske möjligtvis New York men så fåglarna heller att jag hänger en GPS- sändare på mina barn bara för att veta var de är. Visst, det finns risker. Dom kan ramla och göra illa sig och vi får leta efter dem innan vi kan hjälpa dom. De skulle också kunna råka ut för en äcklig Anders Eklund. Det skulle vara den absolut värsta mardrömmen - alla kategorier.

MEN, någonstans måste man väl ändå försöka leva med att det är farligt att leva. Man kan inte skydda sig mot allt. Och frågan är om det är värt priset att försöka skydda sig mot så mycket som möjligt, risken är allt för stor att man blir rädd för att leva, rädd för att det ska hända familjen någonting och hur kul är det att leva och hela tiden vara rädd? Eller om barnen ska ut och leka/cykla/gå på utflykt tvinga på dem utrustning som gör att de hela tiden är medvetna om att någonting kan hända? Någonting kan hända, men då tar vi det då. Det blir varken lättare eller roligare för att vi har gått och idiotskyddat oss tidigare.

Vad är nästa steg, BigBrother liknande hus där barnen är filmade hela tiden så vet precis vad de gör och inte råkar prova på något mindre hälsosamt?

Och ärligt talat, jag skulle inte ha varit helt nöjd med att ha en GPS- sändare på mig när jag var barn.

Inga kommentarer: