Sockerstinna barn = (över)aktiva barn?

Idag läser jag i tidningen att två forskare publicerat en artikel i British Medical Journal om att barn _inte_ blir hyperaktiva av socker. Snarare är det vi föräldrar som tror att barnen blir hyperaktiva.

Det skulle ju kunna vara så att myten om att barn som äter mycket socker är en myt precis som man en gång i tiden trodde att man inte fick äta mat en timme innan man badade. Skulle kunna vara. Grejen är bara den att om jag som vuxen äter mycket godis så känner jag det i kroppen, man blir lite rastlös och får en energikick. Om jag känner av det, hur kan det då vara så att barnen inte märker av det?

Sedan är det väl kanske att ta i att säga att de blir hyperaktiva, men helt klart märker jag på mina barn om de ätit mycket godis. Men förlåt, enligt artikeln kan ni ju inte lyssna på vad jag som förälder säger. Om jag tror att mina barn har ätit godis så tror jag bara att de blir mer aktiva och det är därför myten lever.

Men nej, den här forskningsartikeln har jag grymt svårt att tro på. Kanske bygger artikeln på rent socker i form av strösocker eller sockerbitar och i så fall säger jag ingenting. Mina barn, och jag själv, äter aldrig socker på det viset så där har jag ingen erfarenhet. Det jag kan se är att det socker de får i sig via läsk och godis (där sockret är utblandat med en massa tillsatsämen) det påverkar absolut.