Det är så att jag inte äter frukost. Kaffe dricker jag desto mer och det har liksom kännts som det har räckt. Nackdelen med att inte äta frukost är att när man väl blir hungrig, vilket jag inte blir förrens några timmar efter att jag gått upp, är man oftast inte hemma längre. Det i sin tur innebär att när jag väl äter så äter jag som en häst. Man blir helt enkelt inte mätt förrens man helt plötsligt är proppmätt.
Så, nu har jag i tio dagar försökt äta frukost. Det är grymt svårt, för det första att komma ihåg det och för det andra så är jag helt enkelt inte sugen. Min kompromiss blir därför att fortsätta koncentrera mig på kaffet, som nu i dessa kaffenörds tider helst ska vara gjort i en perkulator, ganska svagt och med mjölk i, och så tar jag två torra knäckebrödsmackor med mig i bilen och äter på väg till jobbet. Smart va!
Perkulatorn där jag gör kaffet på mitt sätt, minst ett mått kaffe mindre än antal koppar vatten.
3 kommentarer:
Bra där!
MEN
Varför äta när man inte är hungrig?
Du får ju i dig massa nyttig välgörande mjölk tillsammans med det uppiggande kaffet.
Knäckemackorna kan du ju ta när du sen blir lite hungrig.
Vänta inte med dem till du blir tokhungrig som en tiger.
Hur har du blivit så klok? Jag skiter i mitt nyårslöfte direkt och följer ditt råd istället! Varför kunde du inte kläckt ur dig det här lite tidigare för?
Man är väl gammal i gården liksom.
;-)
Håller just på att lära mig de tre gyllene smalreglerna:
*Ät bara när du är hungrig
*Ät bara det som är gott
*Sluta ät när du är mätt
Den första går ganska bra.
Den andra går sådär, har fortfarande för mycket av min goda fostran i mig för att tex slänga den sista tråkiga potatisen, nej då gömmer jag den under gräddiga-såsen-täcket.
Men jag lär mig sakta men säkert, försöker att tänka på att alltid kasta lite av min portion.
HA!
Värsta revolten!
=)
Den sista är den svåraste, att sluta äta när man väl fått upp farten, hu vad det är svårt.
Det kanske gäller att inte få upp farten så förbannat, äta s a k t a och njuuuuta. Lägga ifrån sig besticken då och då.
Konversera.
Hur lätt som helst om man bara TÄNKER på det.
Problemet är att komma ihåg!
Man gör gärna sm man brukar, vanans makt, slänga i sig första jätteportionen, och sen - oj vad gott det var, jag tar lite till och njuuuter lite.
Proppmätt.
Jag har läst om de tre "smalnycklarna", jag har tänkt på dem, men NU när jag också skrivit om dem till dig, så nu kommer jag säkert att klara av det galant!
Jag gör dem till ett mantra som förädrar mitt ätande för alltid!
Amen?
Skicka en kommentar