Överbeskyddade barn

Jag tror alla överbeskyddar sina barn i viss mån. I bekantskapskretsen är det flera som erkänner att de är lite hönsiga med barnen, mig själv inkluderad. Om jag jämför min egen barndom med mina barns så kan jag se att jag hade större frihet i mycket och att det är en hel del som mina barn inte får göra för att _jag_ är rädd.

I en artikel i AB försöker barnpsykologen Malin Bergström få oss att släppa lite på vårat överbeskyddande eftersom det riskerar att hämma barnen. Men det är det som är grejen, även om jag vet att mina barn skulle må bra av att få ta mer ansvar och få mer frihet så är det skitläskigt att ge dem det. Det är alla dessa "Tänk om" som gör att man fegar ur och fortsätter beskydda dem mot allt möjligt och omöjligt. Nästa problem är att vi är två i vår familj om att vara lite överbeskyddande. Sambon har några gånger blivit riktigt upprörd över att jag vågat släppa iväg dem på saker som han aldrig skulle ha vågat och vice versa.

Nu är jag i alla fall medveten om problemet så nu får jag försöka arbeta på att släppa mitt kontrollbehov en aning och försöka bearbeta sambon att göra likadant. Som tur är bor vi rätt skyddat så det börde inte bli allt för svårt att börja med att ge dem mera frihet....