Otursförföljd båt...

Eftersom vi körde sönder båten vi köpte i början av sommaren första helgen vi hade den har vi varit utan båt hela sommaren. I veckan ringde de så äntligen från verkstaden och sa att den var klar, bara att komma och hämta!

För att slippa åka fram och tillbaka till Laxå (ca. 7 timmar t/r med båtsläp) TVÅ gången åkte sambon på fredagskvällen till Statoil i Södertälje och hyrde ett båtsläp. Planen var att åka tidigt på morgonen för att vara på plats i Laxå när de öppnade, lasta över båten på vårat hyrsläp, köra båten till Enhörna, lägga i båten och köra den till vår hemmabrygga och därefter åka och lämna tillbaka släpet. Jouren hade han bytit bort mellan 7 -19 för kunna åka iväg.

Första strulet uppstod när det ringde på jourtelefonen klockan 6. Ok, sambon tog med sig släpet till jobbet för att kunna åka därifrån direkt till Laxå när han var klar. Som vanligt drog jobbet ut på tiden och inte förrens efter klockan 10 kunde han börja rulla mot båtverkstaden. På verkstaden gick allting förvånansvärt smidigt och han kunde komma hem. Ett snabbt stopp här hemma för att hämta upp mig, som skulle köra hem släpet efter iläggandet av båten och så iväg igen. Barnen var så där lagom nöjda över att behöva avbryta leken med sina kompisar men vi räknade iskallt med att det här sista skulle gå fort.

När båten väl låg i sjön skildes vi åt, sambon och barnen skulle ta sig till hemmabryggan och jag körde hem släpet. Väl hemma ringde jag sambon och frågade om jag var tvungen att komma ner till bryggan för att hjälpa till med något eller om jag kunde börja med middagen.


"Nej, du behöver inte komma ner till bryggan, vi är inte där."
"Var är ni då?"
"Vi ligger och flyter i Björkfjärden med soppatorsk och utan ankare."
"Ni gör VAD?"
"Kan du fixa hjälp?"

Se där. Den här båtaffären går från klarhet till klarhet. Det var bara att ta tiggarkepsen i handen och gå till grannarna och be om hjälp. Som tur är har vi snälla grannar och det första paret där det var någon hemma hjälpte oss direkt.

Hjälpbåten.

Till slut var vi i alla fall i hamn allihop, barnen var vrålhungriga och fick äta medans sambon var vrålhungrig och fick skynda in till Södertälje för att lämna tillbaka släpet. Frågan är om vår båttur någon gång kan komma att vända?